Fan att det aldrig ska sluta.Jag mår dåligt, så mår jag bra och tror att det ska hålla sig så, men vips mår jag dåligt igen. Det är som en jävla berg-och-dal-bana, men vagnen är mitt psyke som åker upp och ner upp och ner, runt och fram och tillbaka. Är så less på det.Löjligaste utlösaren triggar igång det, jag blir så trött på allt som leder till det, på att jag aldrig kan tillåta mig själv att må bra, punkt. Bara ett tag åt gången, sen en lång kamp, en kort stund, och kamp igen. Trött trött trött...Mitt huvud är fullt med dubbeltankar, jag vill vill inte, kan kan inte, gaaaaaaaaaaaaaaah. När jag inte ens kan vara sams med mig själv, hur ska jag kunna komma överrens med omvärlden och vara nöjd med den?Ensam, alltid ensam. Återigen är det Tysse som är ljusglimten i mörkret, men jag är så trött på att ens behöva leta efter den, JAG VILL MÅ BRA INUTI OCH STANNA SÅ! Varför får jag inte?Ensam i tankarna, ensam i hjärtat, ensam i ett rum fullt med människor. Vill inte se, vill inte höra, inte egentligen. Vill inte ha 100%; det blir för mycket, vill bara ha de procenten som passar in i deras liv, sätter skygglappar på sig själva för att slippa se det andra. Ingen vill ha 100%, ingen får 100%. Jag är så mycket mer än någon vet... varför vet ingen? Varför vill ingen veta? Enkelt, mänskliga faktorn skyddar individen - ta på sig lagom mycket av någon annans problem men inte hela lasset, och det ska ingen behöva göra heller för det ska inte behöva vara något problem så varför är det det??!Galen, blir galen. Vill bara skrika, gråta, skratta, sucka åt det hela. Rörigt, så väldigt rörigt. Var går gränsen för när någon blir ett psykfall? Vet ej, bryr mig inte. Trött, så trött i huvudet, vill bara stänga av och sova, somna i ett par vänliga varma armar som hör till någon som vill ha 100%. Vet att den finns, har bara inte hittat den än. Men jag skulle ge så jävla mycket för vänligt sällskap just nu, varma armar och lugnande röst, att bara få bryta ihop i trygghet och sen kunna må bra igen. Men kan inte, för ingen finns. Jag har vänner som bryr sig, det vet jag, men inte 100% och inte på det sättet som jag behöver. Kan inte säga hur, det är inte ord, det är en känsla. Men den är borta nu. Borta borta borta och jag är själv. Alltid själv.Jag förstör för mig själv, det är jag bra på. Ser något trevligt, något nytt, testar och petar på det, petar för mycket för att testa vad det tål och så går det sönder, eller spricker i sömmarna och är inte perfekt längre, är inte som jag ville att det skulle hålla sig. Varför? Mitt undermedvetna är min värsta fiende verkar det som, jag bestämmer mig för någon och hon som bor i skuggorna tassar fram och skriver om i manus. Hon har en egen agenda.Ett sätt som jag märker att det går utför igen är att Rasmus kommer tillbaka. Hon är inte jag, men hon finns i mig när jag behöver. Hon ger mig styrka och påminner mig om vad jag ska göra. Behövs det ger hon mig en mental spark för att skärpa mig. Rasmus är inte bunden till mig, jag vet att hon rör sig till andra men inte vilka. Det spelar ingen roll. Jag har henne att tacka för mycket, hon är oftast den som stoppar mig från att göra något dumt genom att påpeka det svaga och fega i det, hon får mig att trotsigt höja på huvudet igen och hitta andra sätt att ge igen på när jag känner att det behövs. Jag skulle kunna beskriva hur hon ser ut men jag ser ingen mening med det. Hon liknar inte mig alls, men vi har vissa gemensamma drag. Båda gillar kaffe, hennes favorit är Cappucino.Sovdags.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var inte nyligen det blev bloggat... kan b;rja med att n'mna att mitt tr[dl;sa tangentbord inte har st;d f;r normala tre svenska vokalerna med prickar ;ver sig, trots att de finns bland tangenterna, liksom en del andra tecken. Misst'nker att det ...

Uj, nu har jag inte skrivit på länge... tar saker en och en.   OPERATIONEN Tysse har opererat bort en tå på ena framtassen pga misstänkt tumör, vilket fortfarande inte bekräftats ("det tar ca 3 veckor innan provsvaren kommer... det tar ca 5 vec...

Lite lagom trött i hjärnan, dags för lunch snart, men tänkte skriva lite innan - lika bra, annars glöms det bort.   I veckorna som varit har jag varit på två toppenföreläsningar om inlärning, vilket har resulterat i en mängd nya tankar, inspirati...

Hela hjärnan snurrar och jag måste medge att jag är lite mer än måttligt trött efter att ha spenderat nästan en vecka med hundrelaterade påhitt, och innan dess jobbat jag vet inte hur många dagar i rad, suttit ex antal timmar i bilen till och från Gö...

Lurvboll och jag är för tillfället nere i Göteborg på kurs, vi (eller snarare jag, han är mitt pillobjekt) ska bli hundmassör. Tyckte inte att jag hade tillräckligt att göra innan... men kul är det iallafall, huvudet snurrar av info, Tysse tycker att...