Nu har jag bestämt mig för att börja dejta igen. Yes box, dags att ge sig ut i djungeln och alla äventyr där. Beslutet är lätt att fatta, men tillämpningen kan vara knepigare. Var, när, hur är det svåraste. Var ska jag hitta lämpliga "objekt", när passar det att börja ses, hur ska jag veta... allt?

Började med att fundera på vad det är jag söker till att börja med, vad det är som skiljer en vänskap från en relation när kön inte spelar någon roll. Min slutsats är att det inte har att göra med närheten; jag kan släppa in en vän längre än en partner, utan önskan om att vara nära, känslan av att ett hål i själen fylls när den andra personen är närvarande. Att känna sig hel, älskad och framförallt önskad. Att vilja vara med varandra konstant även om det inte är en enäggstvillingsrelation jag är ute efter. Viljan ska ändå finnas där, att vi VILL vara med varandra för att det får oss att må bra på alla sätt. Det är svårt att sätta ord på vad jag menar eftersom det är mer av en känsla för mig, en vetskap.

Det kan vara en bra idé att ha några punkter att utgå ifrån har jag kommit fram till efter den senaste relationen. Krav nummer 1 är att bo inom rimligt avstånd från mig, jag vill kunna träffas utan att planera i förväg och behöva ta ledigt från jobbet. Spontanitet har börjat bli mer viktigt för mig.

2 - jag är 161½ cm lång. Det betyder att en minimilängd borde vara cirkus 165 cm på en partner. Kalla mig stenålders, men jag vill kunna känna mig beskyddad även om det inte behövs, och någon som är kortare än mig skulle jag ha svårt att få den känslan från..

Det 3e är att jag vill bli accepterad; jag måste kunna känna att jag kan vara 100% mig, alla galna påhitt, sjuka tankar, och glada påhopp, och jag vill också att den jag är med känner samma trygghet med mig. I en relation ska inte någon behöva tänka "vågar jag göra eller säga det här, eller kommer han/hon tycka illa om mig då?" Den största komplimang någon kan ge mig är att säga att de känner att de kan vara sig själva med mig, helt och hållet.

Än så länge är det mina viktigaste krav, men listan kan göras längre. Jag tror inte att kärlek har någon uppfattning om vad den som styr kroppen anser om utseende t.ex - blir någon kär är det inte mycket att göra åt saken. Och vad spelar t.ex hårfärg för roll egentligen? Trevligt utseende är alltid ett plus, men till syvende och sist är det vad som är på insidan av en person som räknas. 

Jag är en romantiker. Vad är du?

 

Maria med Puzzel & Tim

17 februari 2012 23:08

Här skulle jag kunna skriva massor... men väljer att bara skriva att det är jättebra att tänka igenom vad man söker. Och visst är det insidan som räknas! :-) Sov gott.

http://www.mariawillers.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var inte nyligen det blev bloggat... kan b;rja med att n'mna att mitt tr[dl;sa tangentbord inte har st;d f;r normala tre svenska vokalerna med prickar ;ver sig, trots att de finns bland tangenterna, liksom en del andra tecken. Misst'nker att det ...

Uj, nu har jag inte skrivit på länge... tar saker en och en.   OPERATIONEN Tysse har opererat bort en tå på ena framtassen pga misstänkt tumör, vilket fortfarande inte bekräftats ("det tar ca 3 veckor innan provsvaren kommer... det tar ca 5 vec...

Lite lagom trött i hjärnan, dags för lunch snart, men tänkte skriva lite innan - lika bra, annars glöms det bort.   I veckorna som varit har jag varit på två toppenföreläsningar om inlärning, vilket har resulterat i en mängd nya tankar, inspirati...

Hela hjärnan snurrar och jag måste medge att jag är lite mer än måttligt trött efter att ha spenderat nästan en vecka med hundrelaterade påhitt, och innan dess jobbat jag vet inte hur många dagar i rad, suttit ex antal timmar i bilen till och från Gö...

Lurvboll och jag är för tillfället nere i Göteborg på kurs, vi (eller snarare jag, han är mitt pillobjekt) ska bli hundmassör. Tyckte inte att jag hade tillräckligt att göra innan... men kul är det iallafall, huvudet snurrar av info, Tysse tycker att...