Det var inte nyligen det blev bloggat... kan b;rja med att n'mna att mitt tr[dl;sa tangentbord inte har st;d f;r normala tre svenska vokalerna med prickar ;ver sig, trots att de finns bland tangenterna, liksom en del andra tecken. Misst'nker att det tror att det 'r brittiskt. Ska f;r enkelhetens skull anv'nda vanliga bokstaever efter detta med ae som det dubbelprickiga, a som enkelt och o som dess slaekting. Gammelsvenska. VALPNyast i livet aer att Tysse blivit med lillebror, en svart jaktlabbe som heter Shadow aka Kotten av en viss fascination med dessa... Han aer galet intensiv, ett stort charmtroll och fanatisk pa att baera. Lagom uppskattat av ovriga familjen. 5man gammal, kaxig till tusen och toitalt oraedd! Det gar fantastiskt bra med Tysse, men det visste jag att det skulle redan innan, det var resten av familjen som tvivlade. De lekte for ovrigt i full turbo tidigare idag, och efvtersomTysse aer ganska verbal med morr och skall blev pappa ganska nervos, men for mig aer det laett att veta skillnaden pa lek och allvar.MALLORCAVar for ovrigt pa Mallorca nyligen i rollen som ledsagare och jag aelskade maten eftersom det var laett att vara nyttig. Levde pa frukt och fisk, borjade med pommes till maten eftersom jag har en besatthet av det, men for varje portion ville jag ha mindre och till slut tror jag att jag slopade den helt.Hade en flort eller vad jag ska kalla det med en kypare daer. Han uppmaerksammade mig och jag svarade och vi hade en del bus. Tex forsokte han haella en vattenmflaska over mig en dag naer vi fikade. Funderade pa att forsoka smuggla med honom i vaeskan men det skulle bli overvikt pa den da... Skulle btw anvanda smileysar men tecknen sitter inte pa samma staellen, jag trycker pa det jag vill att det ska vara men tadah det blir nagot annat.DATORSTRULKom hem efter Mallorca och vad vaentar om inte en trasig dator. Den kaende sig vael sviken over att inte fa folja med, eftersom det fungerade prima naer jag akte och nu vill inte skaermen ga igang. Lagom kul med tanke pa hur mycket jobb jag skulle behova gora!METALTOWNVar ivaeg en svaeng pa festival ocksa, Metaltown for andra aret i rad men det var inte lika kul. Vi hade betydligt mycket roligare oi taeltet aen i sjaelva musiksammanhanget sa da kaendes det naestan lite onodigt. Beslutet blev att ga pa enskilda konserter i framtiden, inte hela festivaler. Det laemnar vi at de som kaenner att de har orken. Kan saega att jag bla red en mekanisk tjur och jag tar tillbaka allt jag sagt om att det inte borde vara sa svart for det aer det. Taenk en rutschkana som ror sig och den ska du sitta kvar pa genom att halla i en lagom perverst placerad gummigrej.

Uj, nu har jag inte skrivit på länge... tar saker en och en.

OPERATIONEN

Tysse har opererat bort en tå på ena framtassen pga misstänkt tumör, vilket fortfarande inte bekräftats ("det tar ca 3 veckor innan provsvaren kommer... det tar ca 5 veckor innan provsvaren kommer... vi har bett dem skynda på med provsvaren..."). Det var 8e januari han opererades, nu är det snart april... lite lagom irriterande, men han mår bra så jag bryr mig inte så jättemycket. Vore skönt att få ett totalt avslut, menmen. Det blir när det blir.

Ett stort tack går ut till min Bagarmossbaserade vän som var mitt största stöd kring operationen. Kidnappade henne dagen innan och behöll henne några dagar. Det är skönt att ha vänner inom ett rimligt avstånd och inte alla på distans. Vi hade en stick- och virkhörna som vi fokuserade på istället. Ett styck stundvis hysterisk Idur behövde verkligen någon att hålla henne på jorden.

Det var lite lagom knepigt med bandage osv efter operationen, speciellt när vi var nere i Göteborg för hundmassörsutbildningen. Samma dag vi skulle åka hem, i samma stund som vi lastade in i bilen faktiskt, halkade bandaget ner och vi hade bytt det samma dag. Tur att veterinären var i samma byggnad så vi bara kunde traska upp igen och få nytt. Numera klarar han sig toppen utan sin tå.

HUNDMASSÖRSEXAMEN

Nervös som katten, började plugga alldeles för sent osv... men i slutet gick det toppen, bra resultat som jag är nöjd med. Eventuellt ett samarbete med ett hundcenter som deras inhyrda massör, still in the making. Själva väntan mellan examensdagarna var det värsta. Bodde hos min Göteborska vän och hade det riktigt mysigt. Konstaterade också att vare sig Tysse eller jag är skapt för att bo i lägenhet. Det roliga med dagarna i Göteborg är att varje gång lyckas jag hitta en ny väg till skolan...

VICTORIA STILWELL

Var på en helt fantastisk föreläsning för Victoria Stilwell, känd från It's me or the dog som bl.a gått på Animal Planet. Dessvärre har den på övriga kanaler fått ge vika för skräp som t.ex den s.k Dog Whisperer (Abuser). Att skriva om alla fel Cesar Milan gör i sin behandling av hundar skulle bli ex antal sidor på egen hand, men jag kan korta ner det till att säga att han inte vet det minsta om hundpsykologi eller inlärning, inte heller effektivaste träningsmetoderna och att han baserar sin s.k kunskap på gammal forskning och egna påhitt och antaganden. Han är en lat hundperson - jag tänker inte ens kalla honom tränare. Han är en TV-kändis som gjort sig ett namn i att misshandla hundar på TV.

Men iallafall pratade Victoria bland annat om aggressiva hundar, och mycket av det hon sa fick mig att tänka över Tysses beteende och inse en hel del saker. Han är inte aggressiv - han är osäker. När han attackerat en annan hund har han haft all tid i världen att skada den på om han velat, men trots att han huggit nonstop och inte slutat har det aldrig någonsin gått hål. Den insikten kombinerat med hur han beter sig med en lärares hund har lett till att jag fattat ett beslut om tillökning i familjen så småningom, något jag tidigare trott skulle vara omöjligt med Tysses beteende. Jag älskar min hund, och efter föreläsningen har en stor tyngd lyfts från mina axlar när det gäller honom. Antagligen visste jag inte ens själv hur mycket det tyngde mig, hela hans aggressivitetsbeteenden. Nu finns det hopp för honom, ljus i tunneln =)

LIVET

Livsmässigt känns det som om jag har ett flyt just nu, det går bra med utbildningarna, företaget tar sig sakta men säkert framåt och det känns som att det mesta flyter på. Baserat på tidigare historik är det nu det ska hända något för att vända uppochner på allt, när jag slappnar av, men jag vill inte - hör du det universum; ge mig mitt liv som jag vill ha det! Jag har ett mål, jag vet vad jag vill och det har vuxit de senaste veckorna. Jag har ett mål - jag ska nå dit. Så är det bara!

Lite lagom trött i hjärnan, dags för lunch snart, men tänkte skriva lite innan - lika bra, annars glöms det bort.

I veckorna som varit har jag varit på två toppenföreläsningar om inlärning, vilket har resulterat i en mängd nya tankar, inspiration och saker och sätt att träna. Bl.a att det inte är så lätt att få en hund att FÖRSTÅ att den ska springa runt en hink och komma tillbaka, att se när den förstår och inte bara gör för att den blir tillsagd. Sen har jag åtagit mig ett eget uppdrag, att klura ut ett sätt att göra om en testmetod som går ut på att kampa med hunden till något som går att göra även med t.ex ömma handleder.

Min största insikt har handlat om att bli ödmjukare inför mig själv, att det inte alltid är så lätt som jag tror att det ska vara, och att jag måste bromsa mig själv för att verkligen se till att Tysse är med på noterna, att jag är lika schysst mot honom som jag vill vara. Att hundträning inte handlar om hur mycket du kan få din hund att göra, utan om hur mycket du kan få dig själv att bli bra på att lära ut. Det handlar om att själv vara en bra pedagog för hunden, och där sätter jag som utmaning för mig själv att jag ska bli klart bättre på det, för det går aldrig att säga "nu är jag bra på det här", det finns alltid utrymme för mer kunskap!

Under en promenad ute i snöregnet (ser ut som snö, känns blött, låter som regn..) mötte jag en annan hundägare i området, något som inte sker sådär jätteofta. Vet inte om de går på andra tider eller om jag bara har tur. Hursomhaver var jag på väg hem, han gick åt andra hållet. En stund efter hemkomst ser jag honom genom fönstret och konstaterar att hans promenad bestod i att gå ett varv runt kvarteret. Hus på båda sidor vägen, nog för att vi har gräs framför, men tanken är väl ändå inte att hunden ska göra ifrån sig på någon annans tomt? Och om inte, då är det bara asfalt kvar som alternativ?

Det finns fler av den typen inom området och jag funderar hur det egentligen kommer sig att de tycker att det är ok att kalla det en promenad - det tar inte ens 5 min att gå till bättre lämpade marker med gräs och träd, skog eller gångbana valfritt, där hunden kan göra det den ska. Kan inte annat än skaka på huvudet. Men å andra sidan har vi den underbara typen som alltid går med sina/fruns tre hundar lösa hejvilt, vilket innebär att de ett flertal gånger varit nära att bli påkörda eftersom det är si och så med lydnaden, samt springer in på folks tomter (!) och gör ifrån sig. Det har även hänt när den boende stått ute, och karln bara går vidare!

Tror det var förra vintern som Tysse bråkade med en av hundarna när vi var ute och skottade. Jag sköter mitt och ser till att han håller sig med mig på tomten, då är det väl upp till den som går utanför att hålla sin hund på gatan. Nejdå, in på tomten kom den lilla jäveln (rent ut sagt) farande och det blev som det blev, och sen blängde hussen surt på mig. Usch för såna människor.

Nästa typ av hundägare vi lever med är klubben för inbördes beundran. De är ett gäng som brukar promenera och träna ihop (men tro inte att någon annan får vara med, nejdå) och har attityden att de är störst, bäst och vackrast ungefär. Tack och lov går vi oftast olika tider samt i olika områden, så vi stöter sällan på varandra, men när det väl sker är det Tysse som uppför sig, trots att det är han som har dåligt rykte. Men vi har jobbat han och jag, till skillnad från tanten med en galen irlänsk setter som har mordlust på alla svarta hundar och noll lydnad lös annat än på träningsplan. Och den hunden släpps vind för våg med en matte som står i andra änden skogen och vrålar "hit" medan hunden står och vrålskäller åt Tysse (som sitter med fokus på mig och pipbollen) med fradgan flygande. Suck.

Tredje versionen är den som vet allt, glad och trevlig men totalt oemottaglig för omvärlden, allt ska ske på egna regler och inom "klubben", promenera med mig och Tysse skulle det aldrig drömmas om.

Nisse nummer fyra har koll på sina flattar, så när vi väl möts är det aldrig några problem.

Typ fem ser alltid skräckslagen ut när de går med sin saluki, kommer hundmöte går de 7 mils omvägar, iallafall kring oss. Kan också bero på att det är Tysses ärkefiende, som vi nu iofs kan möta i koppel om vi sett varandra i tid.

Det finns fler, men det är de mest extrema i området. Totalt är det säkert 20+ hundar på tre gator, så egentligen är det väldigt skumt att vi sällan har mer än ett hundmöte i veckan, Tysse och jag.

Det är lite tröttsamt, inser jag nu, att ha en hund som fungerar jättebra i olika hundsituationer ena stunden, för att vara totalt ur balans och aggressiv i nästa - jag vet aldrig vad jag får och kan inte riktigt slappna av. Jag vill kunna gå en promenad och kunna lita på att han inte får spunk om det dyker upp en annan hund, men det är svårt. Träna hundmöten kan jag inte heller av två enkla anledningar;

1. Ingen vill ställa upp inom lämpligt avstånd,

2. Han fattar att det är träning och går som en klocka. Kursmode kallar jag det för.

Trasselsudd och gubbstrutt som han är, men jag älskar honom ändå!

Hela hjärnan snurrar och jag måste medge att jag är lite mer än måttligt trött efter att ha spenderat nästan en vecka med hundrelaterade påhitt, och innan dess jobbat jag vet inte hur många dagar i rad, suttit ex antal timmar i bilen till och från Göteborg... osv. Men det är kul och lärorikt att plugga hund, och jag älskar varje minut av det! Vare sig det är hundmassör i Gbg, valp till problemhund-seminarie i Årsta eller problemhundskonsultutbildning i Stockholm.

När det gäller vistelsen söderut flöt allt på den här gången. Vi (jag) hittade inte lurvbollens säkerhetsbälte och blev lite stressad eftersom vi skulle möta upp en tjej med två råttor som skulle lifta med oss. Resultatet blev att en hel del saker glömdes hemma, somliga viktiga, andra ersättningsbara. Men vi överlevde, och råttorna lämnades av hos sin nya ägare utan problem. Vi kom till skolan i tid och "checkade in" utan problem. Själva kursen var topp, det känns att lite nervositet kring att klämma och känna på andras hundar börjar släppa, och att jag faktiskt känner skillnad mellan saker. Tysse skötte sig superbt hela tiden, lite övertrött småbarn sista dagen på eftermiddagen, men det är förståeligt. Jag är så stolt över min lunkentuss, vilka framsteg han gjort. Speciellt om jag tänker tillbaka på hur han var tidigare...

Helgens seminarie var intressant, med föreläsningar av Per Jensen, Pia Myrseth och Curt Blixt med onstage-träning med Cilla = väldigt lärorikt. Vissa saker kände jag igen sen tidigare medan andra var helt nya. Fick lite projekthundar på köpet idag (yay!) och förstod ÄNTLIGEN (efter flera tappra försök tidigare) när motbetingning (att ändra obehagskänslan i en hund för ett objekt till en positiv känsla) går över i skvaller ("matte det går en hund där så jag tittar på dig istället - ge mig godis."). Ibland kan det ta 4 olika personer och 4 olika förklaringar innan poletten trillar ner.

Lyckades även med mästerstycket att klippa två av Tysses klor ikväll (all heder åt Maria för tipset om att vänja in klotången) men vill inte gå till överdrift genom att köra fler med tanke på att jag inte fått klippa dem alls tidigare, och att det då blivit Stockholms blodbad i hela huset ungefär... men det härliga var att första gången var det 3e tassen som jag pillade på med klotången och jag fick klippa 4e utan problem, sen bad han om en tuggpinne till och att klippa en gång till för att få den. Då var det 2a tassen och jag fick klämma åt om 2 till utan att klippa *STOR segergest*. Nu har jag två saker jag kan leva på hela året som är resultat av Tysse. (kloklippning och att han satt knäpptyst vid midsommar om jag minns rätt och tittade på rådjur som sprang och lekte riktigt nära. stolt matte!)

Om ca 8h & 30min är jag ett år äldre. Men jag ser faktiskt mer fram emot skolan. Ska testa ta bilen imorn, får se hur det går... vi brukar åka kollektivt, men nu är både ufot och jag trötta sen tidigare och herr "jag beter mig som ett övertrött småbarn när jag är trött" behöver nog bilen. Jag med, för mitt tålamods och mina nervers skull vid hemfärd =P På torsdag ska vi vila ut, då kommer Emlem och vi ska lulla i skogen - gott! Sen är det jobb igen =/

Tjillevippen!

Lurvboll och jag är för tillfället nere i Göteborg på kurs, vi (eller snarare jag, han är mitt pillobjekt) ska bli hundmassör. Tyckte inte att jag hade tillräckligt att göra innan... men kul är det iallafall, huvudet snurrar av info, Tysse tycker att jag är jättejobbig som ska vara så närgången helt plötsligt och vi bor i ett litet mysigt rum på skolan och går upp tidigare än vad vi gjort på ett halvår - varje dag.

Idag är det torsdag, vi åkte ner i tisdags. Skönare att vara på plats vid starten onsdag morgon pigga och vakna tyckte jag. Istället för att stressa ner tidigt på morgonen, skyndade vi ner dagen innan. Infon jag fått var att vi skulle vara på plats senast någon gång mellan 19.30-20.00 för att komma in. Smarta jag kollade hitta.se som talade om att det skulle ta ca 5 timmar att åka ner, så jag la på lite till tid för att ha myspys på vägen. Tjoflöjt, vi blev sena hemifrån och var tvungna att stanna för att köpa bananer på vägen, så det blev lite bråttom. Sen hjälpte det inte att upptäcka att majoriteten av sträckan vi körde är 120 på motorvägen. Grönsaken (bilen) gör cirkus 110, sen är det tveksamt om den rullar eller är på väg att lyfta alternativt skaka sönder.

Hursomhaver, efter att ha kört lite fel (#"¤%"¤%&"!¤!" GPS) och tagit en extra tur i själva staden ankom vi målet 19.24 Och det var stängt och tillbommat i lokalen, totalt öken på folk. Efter tio djupa andetag och lite tankar på vad en vän brukar säga om att allt löser sig och att det inte är någon idé att stressa, drog privatdetektiv Idur igång sin utredning och geniet som kom på internet i telefonen borde på medalj. In på hemsidan och skriva ner alla namnen på personal och sen hej gula sidorna. Jag tror jag ringde halva Göteborg innan jag fick tag i någon, och det finns nog en hel del förvirrade människor ute i staden som fått konstiga meddelanden på sina telefoner. Vi kom iallafall in efter cirkus en timme, installerade oss snabbt och sov gott till morgonen därpå i sällskap med en mygga.

Idag har jag konstaterat 3 saker, eller snarare 4.
1. Jag har en blyg hund som inte kan göra ifrån sig om han inte får sitta i ett buskage med kopplet snott runt ett litet träd. Skrattade rejält när han snurrade runt och slog rumpan i nyponbuskar, men snurra skulle han...

2. Del två av kvällspromenaden involverade en väldigt pigg vovve som hade ett tydligt mål och av nyfikenhet fick han leda vägen. Föga förvånande hamnade vi vid grannbyggnaden som råkar vara Pågens fabrik där de bakar bröd och bullar, som alltså luktar väldigt gott. Tysses plan var att storma fabriken men jag tyckte att vi var lite underbemannade för det.

3. Det är väldigt intressant att knyta ett akupressurbälte på en hund. Blått är fint på Tysse, men han brydde sig knappt.

4. Imorn blir en bra dag - vi åker hem och sover egen säng med katter och utan surrande avfuktare. Lokalen hade översvämning så det står en maskin och brummar samt långa plastpåserör är utlagda överallt och Tysse lyfter fortfarande inte på fötterna, utan snubblar igenom den istället. Än så länge har de hållit...

Aufwienerschnitzel

Länge sen sist, mycket som hänt, både bra och dåligt. Orkar inte gå igenom allt - klockan är över 2 och jag bloggar mest för att testa surfplattan som bas.

Jag är en väldigt stolt matte just nu. Tysse har skött sig superduktigt mycket, dels på mammas 50årsfest där han var en lydig ängel med tassar och svans och charmade alla, dels när vi satt och tittade på rådjur som lekte och jagade varandra. Som närmast var det kanske 2-3m mellan oss och dem, men lunkentuss sa inte ett pip, bara tittade med tefatsögon och parabolöron. Han drömmer nu förresten; jag hör honom springa i korgen. Min älskade tokpelle, vet inte vad jag skulle göra utan honom. Jag har några få varelser som jag kan säga "jag älskar dig" till utan problem och verkligen mena det och han är nummer 1 på den listan.

Mycket om i mitt liv just nu; omtänksamhet, omstrukturerande, omformning, omprioriteringar, omfördelning, omorganisering, omplanering, omtänk, omvärderingar. Massa nyttigheter. Jag är ganska glad och mår ganska bra, men viktigast är att själen mår bra :-) ok, allt är inte som jag skulle vilja just nu, men bra saker kommer till den som väntar i sin tid - precis när det är rätt stund för det. Roligt nog står tvserien charmed för mycket av mitt nuvarande sinnestillstånd, men strunt samma så länge det blir rätt.

Tysse och jag ska gå kantarellsöksinstruktör snart, och börja hundmassör i göteborg, förutom hundpsykologen i stockholm. Mycket skola blir det men uj vad jag älskar att lära mig mer om hundar!

Jag fick en aha-upplevelse igår på väg ut för kvällspromenaden med Tysse, och tänkte vidare på den under resten av kvällen. Det finns en sorts hund (och det är jag inte den första att konstatera) som inte får vara hund dygnet runt. Anders Hallgren skriver i boken "Problemhund och hundproblem" följande:

Vad kräver vi av en hund?

[...]

Den ska vara tyst och inte synas - men den ska skälla och vakta om någon kommer.

Den ska vara snäll mot människor men morra åt misshagliga personer.

Den ska vara snäll mot barn - men barn behöver inte alltid vara snälla mot den.

Den ska släppa in jultomtar och sotare - men mota bort tjuvar.

Den ska vara lugn och inte bråka - men den ska vara pigg och lekfull.

Den ska ha "krut" i sig och vara framåt - men ändå kunna gå kopplad i snigelfart med sin ägare.

Den ska förstå vad man säger - ofta utan att man först lärt den förstå.

Den ska lyda omedelbart - men ändå vara självständig och personlig.

[...]

Jag har kommit på ett namn för det här "symptomet"; garderobshund. Det är en hund som inte får synas eller höras på eget initiativ, bara när matte eller husse vill. En hund som ska kunna stoppas undan mellan varven när den inte är önskad. Den här tanken fick mig att inse en sak, nämligen att ha en hund är inte bara att skaffa ett djur som sen ska tas om hand om. Det är att ingå i en relation som gäller tills döden (eller någon annan oförutsägbar händelse) skiljer en åt.

Vi ställer krav på våra hundar - de ska finnas där för oss och göra som vi vill. Men för att få en relation att fungera behöver båda parterna ta och ge, det behöver finnas balans, annars är det inte en relation utan en diktatur. Det säger sig självt att det är vettigare att ha en kompis att ha roligt och mysa med, än en slav som deprimerat bara väntar på nästa skällsord. Jag vet vilka krav jag ställer på en mänsklig partner i en kärleksrelation, och det som är viktigast är att få vara mig själv. Så varför får då inte våra hundar vara det? Vi kräver att de ska ta oss för vad vi är, leva med oss och våra humörsvängningar varje dag - så varför får de inte samma bemötande tillbaka?

Jag och Tysse lever inte i en militärisk relation och han är ingen garderobshund för mig, men jag insåg att jag ändå var skyldig honom en ursäkt - han har stått ut med mig när jag mått dåligt och inte orkat ge honom allt han behöver, han har tyst funnits där varje sekund jag behövt honom, så varför har jag inte gett honom mer värde i livet när jag mått bra, gett honom allt jag kan och inte bara tillräckligt för att han ska må bra, utan verkligen MÅ BRA? Jag kan ärligt säga att jag skämdes när jag kom på det, och han fick en lång tårfylld ursäkt. Jag vet att han inte förstår orden, men det kändes ändå som att han förstod innebörden. Det är aldrig för sent att börja om på nytt.

I dagens samhälle lever alla med en stress - vi måste får tiden att räcka till, både åt oss själva, men även alla runomkring. Ofta glöms hunden bort i villervallan; vi glömmer att hunden är vår allra viktigaste sambo. Eftersom hunden själv inte kan yttra sin vilja är det desto viktigare att vi som ansvarar för hunden ser till att den inte saknar något.

Det är ett enormt ansvar att dela sitt liv med en hund, det är vårat val och inte deras, hunden är ingen leksak vi kan lämna tillbaka eller kasta när vi tröttnat. Vi tar på oss rollen av flockledare och förälder när vi välkomnar en hund till vårt hem, i många fall tror jag att om hunden var ett barn skulle socialen ha varit inblandad i många hem, men de har inte den lyxen, så därför är det upp till oss att ta hand om dem.

Tillsammans med Tysse börjar jag om idag, med ny inställning och ny syn på saker och ting. Jag tänker inte längre säga att jag är singel om någon frågar om min civilstatus, för det är jag inte. Jag är sambo med min hund - hundbo!

Var på kryssning nyligen och hade superkul, men vissa saker fick mig att fundera lite. Till exempel på om det som sägs av en onykter person är sanningen eller fylleprat, speciellt om vad som sägs till stor del är den totala motsatsen till hur personen beter sig alla andra dagar. Det finns ett uttryck att barn och onyktra är de som talar mest sanning, men jag vet inte om jag tror på det.

Det som gör saken ännu värre är frustrationen över att inte kunna fråga - jag vet att det inte finns något minne av den händelsen, och hur kan en person förklara ett resonemang och agerande bakom en handling som inte ens finns kvar i minnet? Bara att sucka djupt och gå vidare och hoppas på en chans vid ett annat tillfälle, men ändå...

Tyssepysse hittade en leksak under dagens promenad som han sen stolt bar på hela vägen. Det som gjorde det hela ännu soligare är att den var formad på ett sätt som gjorde att han kunde stänga munnen med den i. Fick en rolig film på när han går och ser oskyldig ut, jag ber honom vänta och släppa vad han har i munnen, och plopp kommer en uppblåsbar knallgul boll utfarandes till hans stora lycka. En knasboll med päls, det är vad jag har.

Vi har kommit på en lek som jag kallar prylmemory, lunkentuss och jag. Det underbara är att svårighetsgraden är oändligt varierbar, och det blir bra resultat när man vill att hunden ska hämta något.

Det som krävs är lite saker (leksaker, halsband osv) som hunden på't ungefär vet vad de heter, iallafall till en början. Visa bollen, säg boll, skicka iväg den. Repetera med alla andra prylar. Be lurven hämta en specifik grej, ge belöning när han kommer med den. Hämtar han fel får han ett bra, men ingen godis. Superkul för både honom och mig!

Det är vår ute, men inga tussilagos eller krokusar än, men vi spanar på!